Siirry sisältöön

De äldres rörlighet

Med hjälp av design löser man betydande problem som rör samhällen även globalt. Ett av dessa är den åldrande befolkningens ringa rörlighet, till vilken man i Helsingfors har sökt lösningar tillsammans med stiftelsen Bloomberg Philanthropies och Harvards universitet.

Städernas roll och makt som lösare av samhälleligt betydande utmaningar kommer att växa i framtiden i takt med urbaniseringen. Inom städerna kräver detta ett nytt slags tänkande och samarbete över organisationsgränserna, och där kan design skapa effektiva verktyg.

I Helsingfors har man med hjälp av design löst till exempel utmaningar kring de äldres rörlighet som en del av stadens Rörlighetsprogram. Projektet stöddes av stiftelsen Bloomberg Philanthropies och Harvards universitets innovationsprogram, dit Helsingfors kom med som den första europeiska staden.

Design synliggör hinder för vardagsrörlighet

Antalet personer över 65 år i Helsingfors ökar från 108 000 till 170 000 före 2050. Motion är viktigt för personer i alla åldrar, men med åldern blir den ännu viktigare. Endast några procent av äldre helsingforsare rör sig tillräckligt med tanke på hälsan.

Målet var att förstå hinder för motion ännu djupare och ta itu med de grundläggande orsakerna till fenomenet, inte bara symtomen.

Här fick man hjälp av designexperter och designens metoder.

Pyöräilijä. Kuva: Katja Tähjä
Endast några procent av äldre helsingforsare rör sig tillräckligt med tanke på hälsan. Foto: Katja Tähkä

Nya idéer blir till tillsammans med äldre

I början av projektet intervjuades över hundra äldre personer för att säkerställa att man hade en djupgående förståelse för utmaningarna i anslutning till motion och beaktade de äldres behov. I intervjuerna märktes det att även om staden har ett omfattande servicenätverk, är det svårt att hitta information om tjänsterna eller man behöver socialt stöd för att komma igång.

Undersökningsproblemet förtydligades under arbetet

  • Hur ska vi säkerställa att det är lätt och lockande för varje äldre person att varje dag komma i rörelse från sitt hem?
  • Hur kan en äldre persons närstående och yrkespersoner som arbetar med äldre ännu starkare påverka med sina ord och gärningar att de äldre kommer igång och samtidigt beakta deras individuella skillnader i funktionsförmåga, motivation och intresse?

I och med att projektet framskred, utvidgades begreppet aktivitet till att omfatta all social aktivitet, där de egentliga motionstjänsterna endast är en möjlighet.

Resultatet var prototyper och snabba försök

Man hittade på nya lösningar tillsammans med Liikkuvat-nätverket och äldre personer. I verkstäderna för gemensam planering uppstod sammanlagt 825 idéer för hur närstående kan stödja de äldres aktivitet.

Man förädlade idéerna till två prototyper, vilka testades av användarna:

  • Motionsrådgivare, som uppmuntrar till att röra sig och avlägsnar hinder för motion
  • Servicetorg för motion, där man lätt hittar information om områdets motionsutbud och kan diskutera saker med anknytning till den egna aktiviteten

Liikkumisen palvelutori Ikäihmisten liikkuminen -hankkeessa.
Servicetorget för motion var det ena av försöken som kom till inom projektet De äldres rörlighet. Bild: Meri Virta

Det ansågs att det med tanke på fortsättningen var viktigt med åtgärder som förtydligar marknadsföring och kommunikation till de äldre, ökar samarbetet mellan den offentliga, den privata och tredje sektorn regionalt, erbjuder stöd till äldre personer med nedsatt funktionsförmåga och skapar möjligheter för frivilligverksamhet.

Erfarenheterna och idéerna från projektet har blivit en del av Helsingfors Rörlighetsprogram.

Internationellt samarbete skapar verktyg som löser betydande problem

Designprocessen för de äldres rörlighet genomfördes som en del av stiftelsen Bloomberg Philanthropies och Harvards universitets innovationsprogram. Helsingfors var den första staden i Europa som deltog i programmet.

Målet med programmet var att stärka kompetensen kring principerna och metoderna för användarorienterad serviceutveckling i stadsorganisationen. Utgångspunkten var att det man lärde sig i träningsprogrammet skulle tas i bruk till nytta för utvecklingsarbete över organisationsgränserna.

Till innovationsprogrammet utsågs ett team på 11 personer, bland dem anställda från stadens varje sektor. Till teamet hörde anställda som arbetade med äldre personer eller i strategiska utvecklingsuppgifter eller hade ansvar för den vardagliga tillgängligheten av digitala tjänster, markanvändningsplanering, hemvård av äldre eller kultur- och fritidstjänster.

Innovationsprogrammet baserade sig på designtänkande, som erbjöd ett människocentrerat, framtidsorienterat sätt att se på sådana flerdimensionella utmaningar som de äldres rörlighet.

Vad man lärde sig från Harvards innovationsprogram

  • Programmet erbjöd en modell och verktyg för att ta itu med stora samhälleliga utmaningar ur en mänsklig synvinkel.
  • Nyckeln till framgång är att djupgående förstå användarna och problemet.
  • Genom ett sektorövergripande tillvägagångssätt hittar man nya idéer för att lösa problemen.
  • Genom försök lär man sig snabbt vad man ska satsa på.

Bilder: Aki Rask, Katja Tähkä, Meri Virta

Asiasanat

arkkitehtuuri- ja designmuseo